Stalker

Sitter och funderar över allt konstigt som hänt under mina 20 år. Kommer då ihåg en väldigt konstig människa jag mötte när jag bodde på Cypern.

Han var ihop med en norska som jag brukade prata med och eftersom att han var med henne så hälsade jag självklart på honom också.

Efter ett tag började människan köra förbi mig med sin vespa varje dag När jag gick till jobbet. Han stannade och skulle prata och jag är ju inte den som är den så jag malde ju på.

Efter ett par dagar så frågade han om han skulle köra mig, ja va fan tänkte jag och hoppade på.

Sen försvann norskan helt plötsligt och under ett tillfälle så råkade mitt fulla jag hångla med människan.

Då var det helt kört.

Han stod vid mitt jobb varje dag och försökte tvinga mig att följa med honom. Han sa till mig att nu var det slut horat (som att jag någonsin släppt till lixom..)och att jag skulle bo med honom, jag skulle dessutom börja träna med honom och bli smal...Hahaha! Blev ju lite fet av all alkohol men va fasen.

Det hela urartade och en kväll så kom han och var väldigt galen. Han sa åt mig att jag inte skulle vara med någon annan än honom och jag som är ganska rapp i munnen käftade emot. Tillslut lyfte fanskapet upp mig i luften och skakade mig.

Då kom min chef ut och sa till mig på svenska att sätta mig i hans bil och låsa dörren..

Jag som var livrädd började tjura och gjorde som han sa. 

Dom två stod utanför och det blev världens bråk. Den sjuka stöveln ställde sig då och gjorde skära halsen av dig tecknet och jag tjurade ännu mer. Ska jag dö nu tänkte jag.

Tillslut kom min chef in i bilen och körde till polisen. 

Jag som var där illegalt kunde ju inte göra någon anmälan utan det fick han göra. På den tiden tillhörde inte Cypern EU och då var det väldigt bra att bli polare med imrigationen, dom blev jag såklart bästis med så jag slapp åka ut ur landet med huvudet före. Snacka om korruption.

Det hela slutade med att jag tänkte åka hem, ringde mamma och pappa och dom kontaktade UD och det blev ju världens cirkus.

Min chef sa då till mig att om jag åker hem så vinner han.

Pyttsan tänkte jag och stannade.

Den sjuka jäveln satt varje dag på en restaurang och glodde på mig, han sa även till nattklubbsägarna att inte släppa in mig. Men tyvärr grabben, det var ju mina polare oxå så jag fortsatte att dansa loss varje kväll.

Jag vann! Men tänk om han mördat norskan och jag bara slapp undan för att jag hade tur? 

Tack och lov för att jag fått talets gåva och har lätt att skapa kontakter, så jag inte fastnade med ett anabolamonster.  Som dessutom skulle tvingat mig till träning och hållit mig inlåst, och med all säkerhet slitit ut min snippa.

W O R D






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0